Det här var ju en blogg om stickning, var det tänkt...
... och det är antagligen därför jag aldrig uppdaterar. Det tar tid att sticka... 10-tals avsnitt av C.S.I, hundratals maskor och tusentals "klirr" med stickorna.
När jag inte stickar försöker jag ordna upp mitt liv, vilket låter riktigt emo, big time... Jag har börjat jobba som volontär på katthemmet. När man är volontär framstår man som en "god människa" men det var inte därför jag började volontära. Mina skäl var helt egoistiska, jag ville träffa folk, gärna folk som jag hade något att prata med och jag ville kela med katter. Att jag sedan måste torka kräks och mocka kattlådor hos kattstackare med diarré gör inget.
Det som däremot gjorde något var när jag fick följa med och raka bort pälsen på en tovig och utmärglad katt. Katten är bara skinn, ben och spolmask men ändå en kelgris, hur snäll som helst. Jag har sett Houston ASPCA och resten av programmen i samma stil på Animal planet x antal gånger och tänkt att "det där, det händer bara där, i någon trailer park... inte här". Shit, vad fel jag haft...
Här är några av pälsklingarna på Gävle katthem. Fler sötnosar finns här: 
Signe är antagligen född 2007, men liten som en kattunge. Hon är uppvuxen i riktig jävla misär hos en kattsamlare och är väldigt skygg. Hon vill leka och bli kelad med, men vågar inte riktigt, bara ibland.
Tiger blev antagligen övergiven och fångades i fälla i höstas. Han är en riktig kelgris och ääälskar att bli kliad på magen.
Tudor är en lite äldre herre med några vita strån under hakan och en charmig hörntand som sticker ut. En lugn katt som alltid jamar när man öppnar buren. Tudor har även en sambo; Missan. Hon är svartvit, lugn och snäll och några år yngre.
Peps = ca 6 kilo kärlek. En stoooor och lite knubbig kille som inte riktigt är medveten om det. Om man sitter på huk hoppar han gärna upp i knäet på en, "stångas" och lyckas nästan välta en.
Och vad vill jag säga med det här inlägget då...? Att eventuella läsare som funderar på att bli med katt ska adoptera de här pälsklingarna, antagligen. Eller leta rätt på ett katthem på en ort närmare er och adoptera därifrån.
För det finns utsatta kissar, här, i Sverige och inte bara i trailer parks i Texas...
