stickreplik

... och det är antagligen därför jag aldrig uppdaterar. Det tar tid att sticka... 10-tals avsnitt av C.S.I, hundratals maskor och  tusentals "klirr" med stickorna.

När jag inte stickar försöker jag ordna upp mitt liv, vilket låter riktigt emo, big time... Jag har börjat jobba som volontär på katthemmet. När man är volontär framstår man som en "god människa" men det var inte därför jag började volontära. Mina skäl var helt egoistiska, jag ville träffa folk, gärna folk som jag hade något att prata med och jag ville kela med katter. Att jag sedan måste torka kräks och mocka kattlådor hos kattstackare med diarré gör inget.

Det som däremot gjorde något var när jag fick följa med och raka bort pälsen på en tovig och utmärglad katt. Katten är bara skinn, ben och spolmask men ändå en kelgris, hur snäll som helst. Jag har sett Houston ASPCA och resten av programmen i samma stil på Animal planet x antal gånger och tänkt att "det där, det händer bara där, i någon trailer park... inte här".  Shit, vad fel jag haft...

Här är några av pälsklingarna på Gävle katthem. Fler sötnosar finns här:



Signe är antagligen född 2007, men liten som en kattunge. Hon är uppvuxen i riktig jävla misär hos en kattsamlare och är väldigt skygg. Hon vill leka och bli kelad med, men vågar inte riktigt, bara ibland.


Tiger blev antagligen övergiven och fångades i fälla i höstas. Han är en riktig kelgris och ääälskar att bli kliad på magen.


Tudor är en lite äldre herre med några vita strån under hakan och en charmig hörntand som sticker ut. En lugn katt som alltid jamar när man öppnar buren. Tudor har även en sambo; Missan. Hon är svartvit, lugn och snäll och några år yngre.

Peps = ca 6 kilo kärlek. En stoooor och lite knubbig kille som inte riktigt är medveten om det. Om man sitter på huk hoppar han gärna upp i knäet på en, "stångas" och lyckas nästan välta en.


Och vad vill jag säga med det här inlägget då...? Att eventuella läsare som funderar på att bli med katt ska adoptera de här pälsklingarna, antagligen. Eller leta rätt på ett katthem på en ort närmare er och adoptera därifrån.

För det finns utsatta kissar, här, i Sverige  och inte bara i trailer parks i Texas...

 

Jag överlevde strömavbrottet. Ingenting hände mer än att strömmen var väck någon timme. Min oro över att alla apparater skulle bli strömförande känns rätt obefogad, nu i efterhand :) Jag hade tänkt plugga men eftersom kursboken ligger på E-brary (virtuellt bibliotek) så sket det sig. Jag tog en långpromenad till ÖB och shoppade ett måttband istället. Fem väl investerade kronor eftersom Pix har bitit av mitt gamla i x antal stumpar. Vanliga kattleksaker duger liksom inte.

Det här kortet damp ned i brevinkastet för någon dag sedan. Idag kommer jag inte ha någon ström mellan 10-11:30.





Det hade inte gjort mig någonting, om de inte hade skrivit: "Ledningar och apparater skall under tiden betraktas som spänningsförande". Vad fanken betyder det?

Jag har extremt begränsade kunskaper om el... Julgranslysen brukar vara parallellkopplade, det är nog det enda jag minns från lektionerna i högstadiet. Att "ledningar och apparater skall betraktas som spänningsförande" tolkar jag som att jag kommer få en sisådär 2000 volt genom kroppen om jag kommer åt någon elpryttel under avbrottet...

Min sambo vet inte heller, men tolkar det som att det finns lite el kvar i apparaten fast elen är avslagen. Det låter ju lite rimligare än min gissning...

Jag tror att jag har blivit "hooked" på krokning...

Det är enkelt, går snabbt och mönstret blir så jämnt och fint. Däremot blir arbetet rätt hårt och rullar ihop sig, så jag vet inte riktigt vad jag ska använda tekniken till än. Det finns de som krokar mössor, vantar och liknande men jag undrar om de blir så bekväma...?

Hur som helst, det här är vad jag har nördat med de senaste dagarna... en krokad triforce.




Jag har gjort om mönstret själv så därför stämmer... typ ingenting vid en närmare granskning... men det kanske räknas som stöld av logotyp annars, vad vet jag?

Det här är min första virkbeskrivning någonsin... och även mitt första virkade plagg någonsin... så ha förbiseende :)

Vid en storstädning i somras hittade jag dessa två stickbeskrivningar ihoprullade bakom en byrålåda. Byrån tillhörde min sambos farmor och farfar och beskrivningarna har legat där i minst 22 år, sannolikt längre än så.

"Herrlumbern" (ja, den heter så i beskrivningen. Jag vet ärligt talat inte ens vad en "lumber" är...) borde ju fungera även idag. Bara man ändrar kragen lite så skulle det nog kunna bli riktigt snyggt.

Den stickade kappan i ylle vet jag däremot inte om jag är så inspirerad av. Om man tar en promenix i en sådan en fuktig oktoberdag skulle den säkert bli riktigt tung och det skulle väl ta en sisådär tre veckor för den att lufttorka.

Den här (fantastiskt snygga) mössan stickade jag förra året -innan jag fattade hur en rundsticka fungerade.

Jag använde två vanliga stickor och när man gör så innebär det att man måste sy ihop mössan baktill. Det blev inte speciellt snygg passform på den här mössan heller. En rundsticka är bättre om man ska göra en mössa eller ett pannband eftersom man stickar runt den hela tiden så att det inte behövs några sömmar.

Inspirationen till mössan kom från en plötslig förälskelse i "Hermiones" mössa på den här bilden. Självklart så sparade jag inte bilden utan försökte sticka ur minnet - och resultatet såg ni på bilden ovan... haha.

På bilden nedan ser ni hur det blir om man använder en rundsticka. Resultatet blev ju rätt mycket snyggare än den första mössan, om jag får säga det själv :-)

Elsebeth Lavolds bok "Vikingamönster i stickat" är en toppenbra bok om man vill lära sig sticka reliefmönster. Den innehåller bra beskrivningar av hur man enkelt gör fina mönster och det bästa är att man inte behöver vara speciellt duktig på att sticka för att ändå kunda göra mönster som ser avancerade ut.

Personligen tycker jag att plaggen i boken är rätt konstiga. Mönstren är däremot väldigt vackra och det går ju alltid att sticka in ett mönster från boken i ett... lite modernare plagg.



Ett av plaggen ifrån boken. Flätmönstret är fantastiskt men plagget...? Kristi Brud goes Medeltidsveckan?



Ett av mönstren från boken överfört till en midjekort väst. Västen är inte sned, det är jag som är kass på att fotografera mig själv. (Var glada för att jag inte försökte mig på den där kissnödiga posen som alla modebloggare kör med).

Jag har nu bytt blogg, då det kändes som att jag var helt fel målgrupp för Aftonbladets blogg. Jag passar liksom inte in i facket: "medelålders kvinna som överdoserar varje särskrivet inlägg med blinkande och glittrande animationer av änglar, hundvalpar eller annat som läsaren får visuell diabetes av". Tyvärr. Jag är för hård och besynnerlig för sådant... :-P


Hur som helst, välkommen hit!